10GbE i hemmanätverket: så får du tio gigabit mellan NAS och dator

Redaktionens viktigaste punkter

  • 10GbE ger cirka 1 250 MB/s teoretiskt — ungefär tio gånger gigabits 125 MB/s.
  • Redan en hårddisk på 250 MB/s sekventiellt stryps av gigabit; SSD-pooler och NVMe-cache kräver 10GbE.
  • Billigaste vägen in: begagnade Mellanox ConnectX-3 med SFP+ och DAC-kablar direkt mellan NAS och dator.
  • 10GBase-T (RJ45) är smidigare i kablade hus men drar mer ström och blir varmare än SFP+.
  • För många räcker 2,5GbE som billigare mellansteg — räkna på vad ditt NAS faktiskt levererar först.

10GbE i hemmanätverket: så får du tio gigabit mellan NAS och dator

Varför lämna gigabit bakom sig?

Gigabit-ethernet har hängt med i över 25 år och räcker gott för streaming och kontorsarbete. Men för ett NAS är 125 MB/s teoretiskt — i praktiken snarare 110–118 MB/s — en hård gräns. En modern hårddisk ger 200–250 MB/s sekventiellt, alltså mer än dubbelt så mycket som gigabit klarar. Redan en ensam disk stryps alltså av nätverket, långt innan disken själv blir flaskhalsen.

Med flera diskar i RAID eller en SSD-pool blir det värre: 400–800 MB/s är vardagsmat och en NVMe-cache kan mata flera gigabyte per sekund. 10GbE ger 10 000 Mbit/s, det vill säga 1 250 MB/s teoretiskt och omkring 1 000–1 150 MB/s i praktiken med bra hårdvara. Plötsligt är det diskarna, inte nätverket, som sätter taket för hur snabbt filerna flyttas.

Nätverkskort: begagnat företagskort eller nytt konsumentkort?

Nätverkskortet är den billigaste delen av bygget, och här finns två skolor: begagnade företagskort med SFP+ eller nya konsumentkort med 10GBase-T över RJ45. Båda fungerar utmärkt i ett hemma-NAS — valet handlar om kablar, strömförbrukning och budget snarare än om rå prestanda.

Begagnade Mellanox-kort: mest bandbredd per krona

Hemmablabbets klassiker är Mellanox ConnectX-3, till exempel dubbelportaren MCX312A. Korten säljs begagnade för några hundralappar och har drivrutinen mlx4 inbyggd i Linuxkärnan, så de fungerar direkt i TrueNAS och Proxmox. De pratar SFP+, vilket betyder fiber eller DAC-kablar i stället för vanliga nätverkskablar — billigt, men en annan kontakttyp att vänja sig vid.

Begränsningarna är värda att känna till: i Ethernet-läge klarar ConnectX-3 endast 1 och 10 GbE, alltså inga 2,5 eller 5 GbE. Korten blir dessutom ordentligt varma och vill ha luftflöde i chassit. Efterföljaren ConnectX-4 är nyare och strömsnålare med PCIe 3.0, men kostar mer på begagnatmarknaden och är helt enkelt överflödig för de flesta hemmabyggen.

10GBase-T: vanlig kabel, högre pris och mer värme

Vill du återanvända befintliga nätverkskablar är 10GBase-T över RJ45 smidigast. Intel X550 är referensen: mogen, stabil och med utmärkta drivrutiner, men dyr som ny och varm i drift. Billigare alternativ bygger på Aquantia AQC107 (numera Marvell) och säljs som prisvärda instickskort — men räkna med mer värmeutveckling och historiskt lite mer drivrutinsstrul än hos Intel.

Tumregeln är enkel: välj SFP+ om du kan dra nya kablar eller bara kör korta sträckor i ett rack, och välj 10GBase-T om huset redan är kablat med Cat6a och du vill slippa transceivrar och adaptermoduler.

KortAnslutningUngefärligt prisFördelarNackdelar
Mellanox ConnectX-3 (MCX312A)2 × SFP+ca 250 kr begagnadBilligast per port, stabila Linux-drivrutinerEndast 1/10 GbE, kräver DAC eller fiber, blir varm
Mellanox ConnectX-42 × SFP+ca 600 kr begagnadNyare och effektivareDyrare, överflödig för de flesta hemma
Intel X550-T22 × 10GBase-T (RJ45)ca 1 500 kr nyVanliga kablar, mogna drivrutinerDyr, varm, drar mer ström
Aquantia AQC107-baserat kort1 × 10GBase-T (RJ45)ca 800 kr nyBilligaste nya 10GBase-TMer värme, enklare konstruktion

Switchen: oftast den dyraste pusselbiten

Så fort fler än två enheter ska prata 10GbE behövs en switch, och det är oftast den dyraste delen av bygget. Billigast är begagnade företagsswitchar — till exempel Aruba, Brocade eller Juniper med SFP+-portar — som ibland säljs för under tusenlappen. Haken är driften: 40–150 W i vila och små 40-millimetersfläktar som låter som en hårtork. De hör hemma i källare eller garage, inte i vardagsrummet. Fläktbyten mot tystare Noctua-fläktar är populära i hemmalabb, men kräver att du håller ett öga på temperaturen.

För tyst drift i bostaden finns nya alternativ. MikroTik CRS305-1G-4S+IN är en fläktlös 4-portars SFP+-switch som bara drar en handfull watt, och storebror CRS309-1G-8S+IN ger åtta SFP+-portar i fläktlöst format — men proppa den inte full med varma RJ45-moduler. Ubiquiti och TP-Link säljer också kompakta 10G-switchar, ofta med en mix av SFP+ och 10GBase-T för den som vill kombinera.

Enklast och billigast av allt: koppla NAS och dator direkt till varandra med en DAC-kabel och hoppa över switchen helt. Det räcker långt om du bara har en klient som behöver den höga hastigheten, och du kan alltid lägga till en switch senare när behoven växer.

Kablar och kontakter: DAC, fiber eller Cat6a

DAC-kablar (direct attach copper) är passiva kopparkablar med fastmonterade SFP+-kontakter. De är det billigaste alternativet — ofta runt hundralappen — men finns bara i korta längder upp till cirka fem meter. Perfekt mellan NAS och switch i samma rack, värdelöst mellan våningsplan.

För längre sträckor är fiber kungen. OM3- eller OM4-multimodefiber med 10GBase-SR-transceivrar räcker 300 respektive 400 meter, är helt immun mot elektromagnetiska störningar och optiken kostar en spottstyver på begagnatmarknaden. Mellanox-korten är dessutom kända för att acceptera tredjepartsoptik utan kodningskrångel, vilket håller nere kostnaden ytterligare.

Kör du 10GBase-T behöver du Cat6a för fulla 100 meter; Cat6 klarar cirka 55 meter i praktiken. Cat5e kan fungera på mycket korta sträckor men är inte certifierat för 10 GbE — dra om kabeln i stället för att chansa. Undvik också SFP+-till-RJ45-moduler om du kan: de blir uppemot 60 grader varma och drar flera watt per port, vilket snabbt äter upp fördelen med en snål switch.

2,5GbE och 5GbE: det förnuftiga mellansteg

Behöver du verkligen tio gigabit? Räkna efter: en ensam hårddisk på 250 MB/s motsvarar 2 Gbit/s, alltså precis vad 2,5GbE (cirka 312 MB/s) sväljer med marginal. Korten kostar under tvåhundringen, många moderkort har 2,5GbE inbyggt från fabrik och switcharna är billiga. För ett enkelt NAS med mekaniska diskar är 2,5GbE ofta det smartaste köpet över huvud taget.

5GbE är steget däremellan för SSD-pooler på budget. Men observera en viktig detalj: äldre företagskort som ConnectX-3 hoppar rakt från 1 till 10 GbE och förstår inte 2,5 eller 5 Gbit/s. Siktar du på ett mellansteg ska du köpa hårdvara som uttryckligen stöder NBASE-T, annars förhandlar länken ner till 1 GbE och hela poängen går förlorad.

Verkliga hastigheter: ställ rätt förväntningar

Länkhastighet är inte samma sak som filhastighet. Mät den råa bandbredden med iperf3 — där ska du se nära 9,4 Gbit/s på en frisk 10GbE-länk — men räkna med att SMB och andra filprotokoll äter en del av kakan. Jumbo frames (MTU 9000) på alla enheter i kedjan ger några procent extra vid stora filer, men hjälper knappt alls vid småfiler där protokollets turer fram och tillbaka dominerar.

I praktiken ser det ut ungefär så här: en hårddiskpool i RAIDZ2 ger typiskt 300–600 MB/s över nätverket, en SSD-pool närmar sig 1 GB/s och en NVMe-pool kan mätta hela 10GbE-länken. Se också till att kortet sitter i en tillräckligt snabb PCIe-plats — en x1-plats räcker inte till tio gigabit — och att NAS:ets processor orkar med kryptering och checksummer om du kör dem.

Ström, värme och ljud: de dolda kostnaderna

10GbE drar märkbart mer än gigabit, och skillnaden sitter i fysiken: en 10GBase-T-port drar flera watt medan en DAC-ansluten SFP+-port nöjer sig med en bråkdel. Men det är switchen som dominerar elräkningen — en begagnad företagsswitch på 100 W i vila kostar runt 1 300 kronor om året i el med svenska priser om den står på dygnet runt. En fläktlös switch på under 20 W kostar i jämförelse nästan ingenting att drifta.

Ljudet är den andra dolda kostnaden. Företagsswitchar är byggda för serverhallar, inte sovrum, och deras små högvarviga fläktar är svåra att tysta helt även med fläktmoddar. Ska utrustningen stå där du bor och vistas är fläktlösa switchar eller nya tysta multigigabitmodeller värda prisskillnaden bara för lugnets skull.

Slutsats: praktiska köpråd

Börja bakifrån: vad ska faktiskt flyttas över nätverket, och hur snabbt kan ditt NAS leverera i verkligheten? Det är meningslöst att betala för tio gigabit om diskarna bara orkar två. När du vet svaret blir valet enkelt.

  • En klient på kort avstånd: två begagnade ConnectX-3-kort och en DAC-kabel — billigast, och ingen switch behövs.
  • Hela hemmet med tyst drift: fläktlös SFP+-switch från MikroTik, fiber eller DAC till NAS:et och 10GBase-T bara där huset redan är kablat med Cat6a.
  • Enkelt NAS med mekaniska diskar: överväg 2,5GbE först — det räcker till en hårddisk och kostar en bråkdel av 10GbE.
  • Köp bara begagnad företagsutrustning om du tål ljudet och elräkningen, eller kan ställa racken någonstans där ingen hör det.

Leave a Comment